Två bananer, två makrill i tomatsås, två deciliter creme fraiche och curry. 


Börja med att fräsa makrillen en stund i en stekpanna. 


Blanda i creme fraichen. 


Skiva bananerna, lägg dem i pannan och krydda med curry.


Medan såsen puttrar passa på att koka pastan. 


Klart! Enkelt, snabblagat och gott. Perfekt söndagsmiddag! :-)

Nu blir det sängen för min del, skall upp vid halv sex imorgon. Pust!

Jag trodde seriöst att jag höll på att bli blind när jag vaknade i morse. Det kändes som att jag hade stirrat rätt in i solen, en massa ljusfläckar som dansade framför mitt synfält. Visst kunde jag se vad jag gjorde, jag lyckades ju i alla fall fixa frukost. Men när jag satte mig framför teven och försökte koncentrera blicken på personen som pratade var det helt omöjligt. Försökte läsa en bok, men alla orden bara simmade ihop på grund av de irriterande ljusblixarna och det tog säkert en minut att läsa ett par rader. Då blev jag lite smått panikslagen. I mitt huvud rusade tankar om hur mitt nya liv som blind skulle te sig, jag kände en otrolig sorg över att förlora det viktigaste sinnet jag har. Jag skulle ju bli handikappad! Kunde jag inte få bli döv istället? Även om jag skulle bli tvungen att klara mig utan musik i resten av mitt liv kändes det ändock som ett bättre alternativ än att förlora den dyrbara synen. Tänk att aldrig mer få läsa en bok eller se in i min älsklings ansikte igen. Efter en stund lyckades jag dock lugna ner mig och tänkte att det är omöjligt att bara bli blind sådär, hur skulle det gå till? Istället tog jag mitt förnuft till fånga och lyckades sätta igång datorn, slog upp migrän på wikipedia och andades ut. Jag höll inte på att bli blind!

Ur Wikipedia: Ögonmigrän yttrar sig typiskt som ett flimrande någonstans i synfältet, följt av ett gradvis ökande område med synfältsbortfall. Synfältsstörningen varar sällan mer än 20-30 minuter, Den följs ibland av en del huvudvärk."

Inte för att jag blev speciellt glad av det, men jag slapp ju i alla fall bli blind. Lite hypokondriker är man ju ibland. Jag gick och la mig en timme eller två i förhoppning om att min syn skulle vara helt återställd om jag fick lite sömn. När jag vaknade kom huvudvärken. Gudars skymning säger jag bara. Har aldrig upplevt en sådan smärta i huvudet, jag låg och kved som ett litet barn och trodde helt seriöst att huvudet skulle sprängas. Nu bara för en liten stund sedan lyckades jag kliva upp. Känns ju lagomt kul att jag var tvungen att spendera halva lördagen i sängen. Jag känner mig fortfarande litet snurrig, och kan fortfarande inte göra något ansträngande. Jag har aldrig någonsin haft migrän i hela mitt liv, så jag förstår inte alls varför det kom just idag. Dock har både min mor och min bror migrän, och de säger ju att migrän är ärftligt.

Jag hoppas dock att det var en engångsförteelse, för det är ingenting jag vill drabbas av igen.

Såhär tänker jag iaf spendera resterande av kvällen. Med nyaste Chic, en kopp grönt thé och Marabou Crispit framför teven. Det tycker jag att jag är värd efter en hård arbetsdag :-p Känner dock att det blir en tidig kväll idag, är så förbannat trött och slut.

Ja just det, några bilder från festen skall jag försöka ordna också. Men det får bli imorgon!

Haha, vad gullig min älskling är. Precis när jag hade lagt upp det här inlägget fnittrar han och tittar på min bloggrubrik och säger: "Hihi, vardagsmys."
Jag: "Ja, men det är ju det."
Han: "Jag tycker att allt med dig är vardagsmys."

Inte så konstigt att man är så kär som man är! :-)