Sitter vid köksbordet och njuter av god kopp kaffe hemma i Hammarstrand. Det är många som har svårt att förstå att jag kallar mina föräldrars hem just "hemma". Vissa kan säga saker som "väx upp" eller "kanske dags att klippa navelsträngen?". Jag blir faktiskt ganska upprörd när jag får sånna saker kastade i ansiktet. Det låter som att jag på något sätt inte skulle vara kapabel att ta hand om mig själv, eller som att det vore något fel att ha en så nära relation till sin familj. Jag flyttade hemifrån när jag var 16 år gammal, vilket jag knappast tror är speciellt vanligt bland dagens ungdomar. Att jag kallar mina föräldrars hem just hemma handlar om en känsla. Det är klart att jag även ser min och Matrims lägenhet som mitt hem, men det är annan slags känsla. Mina föräldrars hem är kopplade till så många fina minnen. Det var ju här jag växte upp. Det är familjens gemensamma samlingspunkt där vi träffas över högtider, födelsedagar, middagar osv... Nåväl, jag förväntar mig inte att någon ska förstå :)

Det som står på dagens schema är plugg (inte så mycket dock), göra lite nya smycken, och ikväll ska vi åka iväg till syrran för att fira hennes son som fyller 19 år idag. Det är så sjukt att tänka att han fyller 19. Han var ju bara en liten plutt nyss!