Jag lyckades inte kravla mig ur sängen förrän klockan var ett idag, och det känns rikigt pinsamt. Jag kan inte erinera mig senaste gången jag sov så länge. Det kan ju ha att göra med att jag somnade när klockan började närma sig fyra i natt, men ändå tycker man ju att man borde klara sig med kanske bara sex timmars sömn, men icke. Min rygg ville inte ge med sig. Det kändes som att någon bokstavligt hade satt en dolk i ryggslutet när jag försökte kliva upp vid tio, och det tyckte jag var god anledning nog att stanna i sängen ytterligare ett par timmar. Förmodligen gjorde jag bara saken värre och borde ha klivit upp när jag hade tänkt, men sömn var alltför lockande. Så nu sitter jag här en aningens irriterad över att jag slösat bort halva dagen. Nåväl, jag får ta igen det imorgon istället.

I helgen kommer jag för första gången att spendera ett par dagar själv i våran lägenhet i Sala. Matrim skall åka upp till Östersund en sväng eftersom han känner att han måste komma härifrån, om så bara för ett par dagar. Det känns både jobbigt och skönt. Jobbigt för att jag vet att jag kommer att ha svårt att sova själv, det blir ju så när man vant sig vid att alltid ha någon vid sin sida... Men skönt för att även jag behöver lite tid för mig själv. I och för sig hade jag följt med upp om det inte vore för katterna. Det känns inte okej att lämna dem ensamma i tre långa dagar, även om de har varandra och säkerligen någon från Matrims familj skulle komma över och se till dem varje dag. Speciellt när Raija är som hon är (folkskygg) känns det inte alls bra. Men jag klagar inte egentligen. Skall ladda upp med filmer, böcker och gotta så blir det en helbra helg!

Lägenheten börjar sakta men säkert fyllas med flyttkartonger igen. Vi har ju tre månader på oss att flytta, men det känns ändå bra att börja i tid så att man bara behöver göra lite i taget. Det är en hel del grejor som skall kastas och köras bort, så förhoppningsvis kan vi få ihop allt till en enda vagn!