Ingen ser mig
Ingen ser mig, ändock står jag i allas blickar
Som en vålnad som desperat famlar efter det förflutna
De känner svagt av min närvaro, en rysning i nacken
Jag griper efter, men mina händer far tvärs igenom tomhet
Jag skriker, men inga ord lämnar någonsin mina läppar
Tomheten och tystnadens påträngande sällskap
Vilken vacker dikt!!
Tack Anna! Jag skev den för ett bra tag sedan, men den beskriver så väl hur jag har känt den senaste tiden. Förhoppningsvis blir det bättre igen!
Jag hoppas verkligen det. För det finns ingen annan än du som förtjänar att må bra!
Mja blev lite fel, men du förstår vad jag menar :P
Tack gumman, jag förstår precis :-)
Gud vad fin desgin :D Du är så duktig .
Anna: Tack vad gullig du är! Själv är jag inte sådär supernöjd, men det får duga så länge! :-)
