Jag blev lite smått desperat när jag trodde att jag inte hade något att läsa, överhuvudtaget. Antingen skulle jag behöva pallra mig iväg till biblioteket eller beställa böcker, och det sistnämda är ganska uteslutet eftersom min ekonomi är något mager denna månad. Men "hipp som happ" upptäckte jag ju att jag faktiskt hade ett par böcker som stod och dammade i hyllan som jag faktiskt ännu inte läst, trots att de har stått där i åratal. När jag var yngre var jag medlem i pocketklubben där man varje månad får en aktuell bok hemskickad. Många av de böckerna brydde jag mig aldrig om att läsa, kanske för att de var för "vuxna" för min tonårssmak. En av dessa böcker är Torey Haydens "Skymningsbarn":

Cassandra är nio år och har blivit sexuellt utnyttjad. Drake är fyra år och vägrar att tala. Torey Hayden möter dem när hon börjar arbeta på en psykiatrisk avdelning för barn. Så träffar hon den 82-åriga Gerda, djupt deprimerad efter en stroke. Gemensamt för dem alla tre är att de inte talar, och det blir Haydens uppgift att försöka nå fram till dem. Det visar sig vara en av de största utmaningarna som hon ställts inför under sitt långvariga arbete som barnpsykolog, och hon tvingas till slut att ifrågasätta sina egna arbetsmetoder.

Än så länge är den riktigt bra, psykologi är ju ett ämne som verkligen fascinerar mig!