Mensvärk alltså, vad tusan skall det vara nödvändigt för? I natt när jag försökte somna drabbades jag helt plötsligt av en olidlig strålning som sträckte sig över hela låren och höfterna. Jag förstod genast som var på gång och hastade mig snabbt ut i badrummet och halsade ner en aspirin. Tyvärr så var det redan för sent och i all min ångest och vånda låg jag och kved mig fördärvad i säkert en halvtimme. Så illa att jag till och med väckte min stackars pojkvän som låg och sussade så sött.

Det var ytterst länge sedan jag upplevde någon smärta i samband med mitt månblod, vilket har varit oerhört skönt och lugnande. Innan jag använde preventivmedel var menssmärtorna kort sagt olidliga. Dagarna innan eller på dagen för nedfallet kunde jag drabbas av en smärta där det kändes som att hela livmodern höll på att slitas ut med en rostig krok. Och det mina vänner, det är ingen trevlig känsla. Förvisso varade smärtan kanske bara en kvart eller en halvtimme, men det är en olidligt lång tid när man har så ont.

En gammal vän berättade för mig när vi gick i högstadiet att hon hade sådanna fruktansvärda menssmärtor vilket medförde att hon blev lam i princip hela kroppen. Ganska självfallet fanns det ingen möjlighet för henne att ta sig till skolan. Känns rättvist eller hur?

Ibland känns det nästan som att kroppen bestraffar en, lite som att den tänker: "Nehej, det blev ingen befruktning denna månad heller inkompetenta kvinna, då får du smaka på lite smärta istället, mohahaha!" Givetvis vet jag att det beror på att livmodern drar ihop sig för att stöta ut slemhinnan, men kunde inte smärtan vara lite mildare? Det känns ju tråkigt att man skall behöva stoppa i sig en massa hormorner (p-piller, mini-piller, p-ring osv) för att smärtan skall vara överenskomlig. Givetvis använder jag preventivmedel för att stoppa en oönskad graviditet, men det finns många tjejer som i väldigt tidig ålder börjar gå på piller enbart för att slippa de fruktansvärda smärtorna som mensen ger.

Givetvis finns det även något vackert i mensen. Den påminner oss om vårat förbund med månen. Precis som att månen har en omloppstid runt jorden på 28 dagar (okej, 27,3 för att vara exakt) ligger även en en genomsnittlig menscykel på 28 dagar. Dock för vissa kvinnor är den längre och för andra kortare. Men visst blir lättare att utstå smärtorna när man tänker på sambandet med månen... Blodet har jag egentligen ingenting emot, det är smärtorna som kan driva en till vansinne.

Det blev ett ganska långt inlägg, jag hoppas ni står ut med det! Hade en sådan lust att få skriva av mig litet... 

Ikväll ser jag fram emot en mysig filmkväll med Jonas och Kim. Tyvärr så jobbar min pojkvän från fyra till midnatt, så han kunde tyvärr inte vara med. Tur i oturen kan vi passa på att se en massa skräck, som är en genre som åtminstone jag är väldigt förtjust i. Min pojkvän däremot avskyr allt som har med rysare att göra, så då är det ju inte mer än rätt att vi laddar upp med en massa skräck nu när han ändå inte skall vara med ;-) Givetvis blir det en tripp till affären innan där en massa onyttigheter skall införskaffas. Hoppas ni alla andra också får en mysig fredagskväll!