Det var nog alldeles för bra för att vara sant.
Precis när man börjat känna sig hemmstadd och börjat få ordning på sitt liv så händer det här. Jag kan inte ens med ord beskriva hur ledsen och besviken jag är. Det visar sig som så att vi måste flytta ut från lägenheten, innan nyår. Vi har inte ens bott här i två månader. Känns ju väldigt passande nu precis innan jul eller hur? Det visar sig att killen som vi hyr av har fått en massa problem (närmare tänker jag inte gå in på det) och för att vi inte också skall drabbas av det här måste han så snart som möjligt flytta in i lägenheten. Det är inte alls hans fel, men det känns ändå jävligt surt. Vi hade ju åtminstone sett fram emot ett halvår av boende i den här mysiga lägenheten. Men tyvärr, det är bara att börja packa IGEN. Och jag kan ju säga att det har jag absolut ingen lust med, alls. Så just nu står vi utan gemensamt boende igen, Matrim kommer förmodligen flytta tillbaka till sin kompis och jag får åka hem till mamma och pappa igen. Om vi inte har tur och kan få tag på en annan lägenhet snabbt som bara den, men jag har inte speciellt höga förhoppningar. Jävla skit!!!